!

VILDROSFESTIVALEN 2009

Öva polskesteg i gummistövlar, läsa Dagens ETC. på trappen till härbret – prenumeration ingår i biljettpriset-  lycklig lek  i sandhögen- ett festivalögonblick fångat av Eva Silver- Granhall.

Den här BilderBoken är ett collage av bilder vi fått från flera personer ,citat ur  texter vi fått som mail, Claes  texter ur boken ”Ljuset föds ur Mörkret”, och mina, Margaretas ,försök att beskriva det märkliga som hände dessa  magiska augustidagar.

Tack för bilder! Eva Silver-Granhall, Joel Lind, Alva Jo, Jose Figueroa,  Krister Yngvesson,  David Roxendal, Ulf Lundén

Tack för alla underbara mail!
Vi har fått goda råd och synpunkter som vi tar till oss, och massor med respons. Citat ur mailen hittar du här och var på sidan. Vi börjar med ett litet axplock:

” Tusind tusind takk for väldens allervakreste festival!”
Bettii

” Tack för en strålande festival! Det var väldigt roligt att få komma upp, och hela helgen kommer vi se tillbaka på med värme. Ni har gjort ett fantastiskt jobb. Skål för er!”
Joel (Krokstrand)

” Er festival har gett mig så mycket positiva tankar om framtiden. Stort Tack! Att så klokt kombinera fest och dans med samtal och ord. —Det känns exklusivt att vara den som upplevt Vildrosfestivalen i sommar. Det berättar jag för alla. Så ska en riktig festival se ut.”
Maria (Göteborg)

” GU´VA´BRA!!!!  Superkul Festival  TACK!  TUSEN TACK För en Fantastisk Festival!! okänd deltagare

Nu börjar äventyret!

Kristi Himmelsfärdshelgen

var själva förutsättningen. Ett energiskt gäng röjde då ur all bråte från uthusen på gården – och det var inte litet som samlats under åren! – röjde sly och gräs, eldade stora brasor och fyllde en väldig container.Här nedan några av röjarna.

BYGG-GRUPPEN uppstår och sätter igång med att förvandla gamla vedboden till DANSBANA och ladan till STORA SCENEN, bygga mat – och kaféserveringar, bord och bänkar och tak över alltihopa.

Dagarna innan festivalen anländer FUNKTIONÄRER i en strid ström. Skyltar målas, hoplånade elkablar dras, elskåp och kylskåp anländer, lampslingor fästes mellan träden, tälten reses, sopsorteringen ordnas, kakor bakas, mat lagas, gräs klippes, stolar hämtas,bord och bänkar kommer, ljudanläggning anländer, strålkastare kommer på plats,dansgolven skuras, marknadsstånden finner sina platser i terrängen, tältplats och parkeringar ordnas, telefonerna ringer, logistiken utarbetas….. allt detta är en KARNEVAL i sig! Ett skapande virrvarr, ett födande kaos. Det till synes omöjliga blir plötsligt möjligt och löser sig , som på lek – Samarbetets underbara triumf! Ni gjorde det!  Eva & Eva & Eva, Laiza, Bosse, Elisabeth,  Björn, Gottfried, Britta, Jan Åke, Lotte, Pether, Emelie & Emelie, Maret, Ulla, Albert, Annika, Karin, Aiva, Lukas, Petra, Mona, Karin, Vanja , Ingrid, Ylva, Jenny, Fia, Isabel, Hild, Lydia, Martina, Helena, Krister, Disa, Kristina, Leo, Kajsa, Hannah, Rebecka, Ariana, Catrine, Johanna, Amanda, Kalle, David, Ingalill, Julia, Greta, Tahra, Ellinor, Pia, Marie- Louise, Miriam, Sara Mårten, Joel, Ann, Nille, Klara, Sigrid, Gry, Elsa, Marie, Erik, Linda & Linda, Malin, Mia, Ann, Jane……och ni som jag missat!

” Vilka fantastiska dagar det var! Och människor. Att jobba ihop med andra för något bra, något gott, det är grejer det!!!  En djärv och modig satsning var det!”
Maret

” Det var en ren glädje att få tillbringa de innehållsrika dagarna där,njuta av den naturliga och sköna miljön, lyssna till musiken som var makalöst fantastisk! Och inte minst att medverka som funktionär var förträffligt! Jag trivdes med att servera frukosten till alla nyvakna deltagare och känna lugnet på morgonen innan musik och fler människor anlände. Härligt sätt att uppleva en festival på!
Amanda

” Värm till kropp och själ av den underbara Vildrosfestivalen! Tack till alla er som jobbade med detta och gjorde så att vi fick lyssna och dansa till dessa otroliga musiker och hela den välkomnande stämningen och pannkakorna på natten!
Eva (örebro)

ur”Ljuset föds ur Mörkret” av Claes von Rettig

”VILDROSFESTIVALEN
TRE DAR SOM FÖRÄNDRAR VÄRLDEN
Den knyter ihop denna bok av Ord till en Handling
i de underjordiska skogarna
Konnsjögården i Dalarna
hela världen är där
24 originala folk- och världsband,
teater,workshops, seminarier, manifest
tre dagar, tre nätter, tre scener, tre pristagare
tusen funktionärer och deltagare, alla
åldrar och sorter, som ser varann, och som älskar.

Efter ett år av förberedelser
veckor med växande grovarbete
utan minsta vetskap om utfallet
inträffar det otänkbara:
ner från Konnsjön kommer de nu tågande
Det Underjordiska Folket
här visar de sig , med sina vackra ansikten,
sina smattrande trummor och långbenta fåglar
anförda av en demondirigent
som hoppar och flyger och dansar över sten och bom
drar alla med sig i sin extatiska marchdans
upp till högtidsplatsen Konnsjögården,
där Orishorna och Bergslagsgudarna härskar -
och invaderar dem för att föda det nya gamla,
det som glömts bort att vi har,det vi lever på och för.

VILDROSFESTIVALEN 2009 är något som aldrig prövats.
den föds här. För första gången på jorden.

Sådana har alla de saker som beskrivs i denna bok varit – jag varken ljuger eller skryter, tvärtom, det var ofta mycket jobbigt, utlämnande, nästan livsfarligt – liksom allt som föds och ska klättra upp utan skydd.——

Jag ser en klar förbindelse mellan våra första skapelser till vår senaste -
för att ta ”folk -och världsmusiken” så arbetade Skeppsholmsfestivalen 1977
och dess uppföljningar på att lancera för oss obekanta vitala sorter och utveckla, utvidga våra egna. Vildrosfestivalens musikband är våra och världs-, har lärt och integrerat de utifrån kommande rytmerna och melodikerna med de egna, det är en ny, ung självklarhet, och så kunnigt, skickligt, ambitiöst och fantasifullt utfört att allt blir – ja nytt. vi gräver inte längre bara efter hävdvunna, trogna ur- original, vi skapar nu egna. Det är en stor sak.

Det är en omvälvande sak, psykologiskt och socialt. Vi lämnar det stadfästa säkrade och spräcker upp våra snäva gränser, – och det är vad vi vill ska ske också med samhället, världen som vi lever i.
Vi gör det med kärlek, vi tror att kärlek är den enda mylla som sådant kan växa i. En stämning av vän-, sympati-, med-, som saknas i dagens konkurrensförgiftade människovärld.

Det förtroende, den tillit, den uppställning som alla visade här är en oerhörd gåva, den saknar och behöver vi alla, alltid. här finns den. Vi arbetar för den.

foto Alva Jo

foto Alva Jo

I den epok vi lever i – en allt hårdare, råare, cyniskare, mer beräknande civilisationsform, är detta motarbete, motbelägg, motmanifesterande, motverkställande ursinnigt väsentligt – av en verklighet som går att ta på. En verklighet vi alla kan delta i, uppleva, skapa och upprepa, på ett ställe, på flera, på många små och större….. Det är det vi kallar Den Stora Karnevalen
- den är kanske inte ännu nåbar men den börjar här – i många Små, gjorda av många, det har alltid varit Vildros avsikt.

Vi är inte ensamma men vi kan bli mer medvetna om varandra!
Så var Krokstrandsfestivalen för oss en ny igångsättare – liksom Falun Folkmusik Festival på sin tid. Vildrosfestivalen går vidare, kopplar med våra gamla tillsatser, som är en världsyn.

Varje aktör ger bevis och förebild – Jag börjar med TAMALA för de är från Afrika, där allt liv föds! De ger en sådan bild. Sångerskan/danserskan Fanta Yayo har en avmätt värdighet som inte sviker en sekund, trots det djupt och rått elementära i kropp och sång…och rytmik. En oerhörd kombination – lika hade övriga, koraspelande sångaren, och slagverkaren, Lamine och Bambu Cissokho från Senegal, sällsamt exakt vilda i sin mångrytmik .

Trummor vidare de sydamerikansk-svenska samba-slagverkarna

YAKUMBÈ med TEATER MASKARADO
som gör invigning och final på karnevalen.
- Först som de underjordiska folk de är, ledande skarorna från ängarna vid Konnsjön, dansande jonglerande studsande bråkande skrattande fula upp till karnevalsarenan och gården, en magisk besvärjelse ur djupet.
- och sedan med avtagna masker en magnifik entré in genom scenportarna på natten efter sista bandet Afenginn – nu framförande med stor konstnärlig
exakthet och dynamik sin repertoar av intrikat växlande trummusik
ledda av den märklige uragayanen från Rinkeby Juan Romero.
Början och slut, kunde inte vara starkare, egnare. De fortsätter länge.-Och finns ytterst levande omkring alla dagar med workshops  och gatu- och gårdsteater av många slag

Bland ockupanterna av VIP-huset, vår bostad, finns energiska

The Original Swedish Arvika Blues Breakers – TOSABB,
med obrutet spelande på tvättbräda, munspel, blås och knåd, finsk Emmasång, en sanslöst vital fysikmusik som de bedriver från karnevalens första dag till dess sista, nätterna med

Här händer det underbara, som en gäst från Krokstrand konstaterar, att den absolut vanligaste och vänligaste supersvenska repertoar undfår vingar och svävar iväg på överraskande moln, avslöjande oväntade ansikten på det kära välbekanta – oemotståndliga Johan på Snippen, schottisar, polskor, bondschlagers och Emma-valsen med alldeles vidunderlig finsk ömhet, vi dansar alla. Dessa verkställer alltså det vi alltid önskat : det djupt ingrodda som nyskapelser födda i stunden, visar att det går, all terroristisk dialekttrohet åt fanders. Den alltmer ständigt dansande karnevalsbefolkningen följer pilsnabbt.

ÖSTBLOCKET driver upp ett ljuvt vanvett med sina balkan-och arab-kletzmer-romskt ettriga och ömsinta sex blåsare, dragspel och fiol under och kring sin underbart smidiga, lekfulla sångerska  Sofia Berg-Böhm. Inte bara på Stora Scenen utan också vid sjön och ute på gården i mörkret. De är varken från Ungern eller Turkiet eller Kusturica-land utan från Skåne. Här börjar Ladan svaja.

Ett lika  ä k t a  och artistiskt  ursprungsband är KANDELS KAPELL
som får publiken att snabbt bilda danscirkel med korridorer att dansa kletzmer genom,det är en lika längtansfull som virtuos dansmusik, kletzmer ” ett sätt att umgås”

Mitt i musikextasen talar nu JOHAN EHRENBERG, golvet fylls av andlösa lyssnare, snabbt indragna i ETC-redaktörens speciella konst, att förena budskap med bild, fakta med vision, han ser ju dagens värld som förändringsbar, den inte bara kan, den måste, och det är vi som kan göra´t, ska göra´t. ”Visst Kan Du Rädda Världen, Vem Skulle Annars Göra Det?” - Redan genom att lösa entrébiljett får alla besökare en ETC- prenumeration, där utvecklar han sin ekonomiteori  jämsides med att avslöja den praktik som dagligen utförs av makterna…som i Ekonomi-handboken!
Johan får vårt pris, Vildros förstås. Såna som han får annars inga priser, varför? För dom gör det viktigaste, det som fattas, det som ingen annan gör, det är nästan förbjudet, så viktigt är det. Med sina allt fler nya tidningar spräcker han mediemonopolet som för oss bakom ljuset. Han tänder nya ljus framför-hela tiden!

PELLE LINDSTRÖM är också en sanningens ambassadör (kom ihåg att man inte får ljuga på Konnsjön!) som därför också får en Vildros- som bluesartist, munspelare, musikant och komediant.Det är för honom sådana här lador är byggda – den lyssnar glupskt och ger häftig resonans när
Pelles sydstatslåtar med HIS HAYDUKES som levande ekorum tar sin form och plats och kilar längs takstolarna. Publiken är salig – och blir det än mer nästa dag när han kommer igen och stöttar den dalaegna stora bluessångerskan PETRA KVÄNNÅ när hon lägger under sig träarenan och får rymden att vibrera.

Och GUDRUN SCHYMAN – spänningen är minst lika tät då – hon svaras av unga som gamla när hon sätter fart och säger sant – hon är Sverigesuverän på det! Detta politiska mirakel som beter sig som en levande människa och håller sin verklighetslinje hur unketfegt hon än påhoppas. Hälften av världens befolkning, gissa vilken, står i strykklass. Den andra står högt ovanför. Sanningen om detta är lika undanskyfflad som typ sanningen om Israel-Palestina, den får helst inte förekomma, den förra är äldre (några årtusenden)men nog är de båda lika  förtvivlat skamlösa och skämmiga för ett mänskosläkte som berömmer sig om att vara moget, humanitärt och ansvarstagande…?!!! Rättänkande! Demo-,ja,-Kratiskt. Jäm-,ja-Ställt! Gudrun ger sig inte, mitt i slutet så avrundar hon med sin vision av att vi är-människor. Alla. Vi kan bara mötas som såna. Ochvi ska.

En annan kvinna som alltid kommer tillbaka är vår tredje Vilda Ros för denna gång, sångbesvärjerskan från Mora -Skattungbyn,  INGRID ERIKSSON Hon håller både kurs och konsert, hennes sångerskor hörs hela festivalen, överallt, där är också dottern LIEVE med. Tillsammans med Ingrid är man med och föder varje stund. Resten av tiden dansar hon med dotter, måg, elever och alla andra.

” — jag vill tacka för hela det otroliga arrangemanget– vilket program! vilka festivalbesökare! och vilken stämning! Jag är ordentligt påfylld med glädje, kärlek och energi efter dessa fyra fantastiska dagar.- —————–
aldrig tidigare har jag dansat fyra timmar i sträck i gummistövlar. Var på väg flera gånger att gå upp i huset och byta skodon – men ville inte missa en endaste minut av lördagens underbara musiker.”
Helen, funktionär

” Är så otroligt glad att jag tog tåget från Malmö för att delta i detta mycket speciella spektakel. Blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på allt det jag fick vara med om. Musiken ljuder fortfarande i mig, känslan av simtagen i Konnsjön, glädjen i dansen och samtalen”
Gunilla

Varför så mycket ordande om en liten festival? Det är ingen liten festival vilken som helst, långt ifrån. Den är speciell. Den har inget som är inställsamt, utslätande, glättigt sminkat och reklamnött. Två konkurrerande kolossalshower i grannskapet har allt detta, just dessa dagar – så varför vi? Hos oss är varje del unik, egen, original och djärv – alltså värd att beskrivas, fast det är svårt. Det görs sällan. Värt att försöka.

foto Alva Jo

Vad har EMMA & GÄNGET som inte alla andra sextetter med en sjungande cellist som upphovskvinna har?
Allt! Och Intet! De liknar ingen, inget.
De anmälde sig själva och sände demo som vi föll i trans när vi hörde.
Den oppochnerpåvända flugan, Den lilla påsen flyger,Fjärilen bränner vingen.
En dynamisk sorgmodig och sprallsk musik till EMMA AUGUSTSSONS flygande sångröst och cellostråke, från lägsta till högsta, och en flerröstig scenisk rörlighet – mycket signalerar Göteborg! det är det också.
Det bisarra blir naturligt. Vad vi blir glada åt sådana lugnt omöjliga bilder från verkligheten. Nej, förälskade.

det är faktiskt detta som festivalen handlar om – kärlek. Vi tror inget bra kan ske utan den. Den kan inte kommenderas, regleras, säljas mätas… Den är djupt kontraproduktiv. Våra maskiner försöker härma den. Ju mer de försöker ju sämre går det. Vår festival är byggd på kärlek. Och ja, respekt.

” Kärlek och Respekt” är också göteborgsreggaebandet
KULTIRATIONS motto.De visar det.
En långsamt och vilt gungande reggaefarkost med sångaren MARCUS och sekundanten JOHAN, hela gänget -8 man -i en vidunderlig baktakt med nya sanningar blinkande som fyrar i luften ovanför och braskande blåsarchocker med lekfulla im-pro-vis-a-ti-oner, golvet en gungande lycka.

foto Alva Jo

” Så mycket kärlek samlad på en och samma plats är mycket kärlek, som vi alla behöver känna nu i de här hårda och bistra tider där människan blir mer en siffra, istället för en bärare av kärlek och solidaritet. – - – detta här tror jag på. Förändringar kan faktiskt ske.”
Juan (Rinkeby)

” det var visserligen kul att få se banden på storfestivalen i Göteborg på fredagen, men en liten surrande saknad gjorde sig samtidigt påmind i brösten. Det är ett väldigt fint ställe på jorden ni har och det var fantastiskt fint att få besöka och uppträda hos er. Nästa gång jag besöker vill jag stanna längre! Hälsa alla fina människor med sprakande ögon….vi hörs igen hoppas jag!
Johan (Göteborg)

” Varmaste TACK för en fantastisk festivalupplevelse! Har fått så många gnistrande  och fina minnen med mig hem, samt många nya kontakter tack vara goa JAM på kvällarna.”
Emma (Göteborg)

Flera band stannar hela festivalen, som vi erbjudit, t.ex. tjejerna i TETRA- Göteborg dom också!- som bjuder på spel och sånger från minst 4 väderstreck, håller workshop och sjunger allt nytt, från Haiti, Grekland, Afrika, och ja Göteborg….detta som vi sällan får, men nu får – sjunga med i och dansa med i.
Det är MARIA STELLAS, SANNA KÄLLMAN, INGRID BRÄNNSTRÖM, ANNA OTTERTUN – välkända från andra sammanhang, men den här gruppen är ny. Och gör det som illa saknas. Deltar också i andras spel. Kunniga, varma och generösa. De finns! ( fast borde hitta fräckare namn!)

DAN VIKTOR är första dagens första artist på Stora Scenen, han säger sig vara överraskad av att så många är på plats från början, inte vanligt, och drar igång en blixtrande skarp sångradda till eget vilt och skickligt gitarrspel – en ypperlig start och en lämplig chock. Ung och arg och satirglad får han genast publiken i sam-tal, vänder sig rakt till den och lämnar den inte, antingen det gäller hans anfader Dan Andersson som han tar djärva tag i, eller våra vanligaste myter och förutfattade meningar.
Vi såg honom på Krokstrand, nu har han flyttat hit- Salatrakten som han kommer ifrån – och har redan gjort en del i Dalarna. Det måste bli mer, han är viktig. Hans sälta och hunger behövs!

DALATANGO, en kvartett med lokal anknytning, avlöser Dan och drar med oss in i den argentinska tangon – dess oemotståndliga syntes av passionerat och kontrollerat uttryck.

En rivstart gör  förstakvällens programvärdar, MENZCUNTZ,
två härliga aktriser som vänder upp och ned på allt vad prydhet heter, med banjo, gitarr, trummor, gitarr och mera ”we play all instruments and sing about everything that we have in mind, mostly blood, sex and feminism” .Deras ocensurerade refränger väcker stormande lycka. KLARA BENDZ och LINDA KUNTZE. Teaterelever sista året i ”Luleaw”

Klara som redan har spelat på Dramaten i Sara Stridsbergs starka Medeapjäs, är resten av tiden här tillsammans med bl.a. Margareta Nilsson från Sida,en stormande funktionärsartist, både när det gäller logistik, resa tunga tält och komponera delikatesser i Kafé Vildrosen.En del av det spektakulära skapande som många bedriver under en sån här festival -annars skulle den inte bli av!

Allt som händer under denna festival är originalskapande, högsta klass, därför måste det beskrivas. Jag är inte färdig än.

- bara ta SIMONE MORENO, brasilianskan från Bahia som älskar reggae, hon äger scenen och älskar också den, kan göra vad som helst för den, för oss, som en naturkatastrof, saknar gränser, mörk och vacker, visst party-, men såna är också människor.

Innan Simone intar scenen Går alla ner till ängen vid sjön  där elddanserskan ÅSA ROCKBERG betvingar makterna.
Tidigare har MARGARETA SÖDERBERG visat prov på sin, i vår släta och platta tid, så nödvändiga kuperade, personliga och engagerade människosång.
Vilket uppskattas – bara för kort! – ”Du är bäst Margareta1″ ropas, och menas.

- Dagens final blir den lössläppta Moreno, och överallt musiceras och pratas det, också på ängarna kring eldar och tält, en helt egen kultur, som sprider sig.
Vi hävdar ju att allt är politik, bara existensen av allt detta är en politisk gärning, en öppnande, alltså en karneval! Bara inte den vanliga politiken som råkat i stå, den vanliga festivalen, som skränar och ölar och klirrar pengar.

foto Alva Jo

I stora huset  Seminarier: Miljön ” Den Nödvändiga Ödmjukheten” med , KÅRE OLSSON, Kärnkraftens Hot med ROLAND von MALMBORG,
”Vad väntar vi på” samtal kring boken ”Ljuset föds ur Mörkret” med ULF LUNDÉN , DalaDemokraten . Engagerande ämnen och aktiva deltagare.

Sist och starkast – vårt märkliga högst egna husband från Danmark AFENGINN med KIM NYBERG från Finland, som vi känt sen de och vi råkade hamna i Falun samma kväll för några år sen, en spelning som slog mycket, bl.a, oss, i huvet.Vi drabbas fortfarande av en slags yrsel när vi hör dem, och ännu mer ser dem, det har blivit årligen senast på Krokstrand, där de också är favoriter. De är mycket unika, och får stigande uppmärksamhet hemma i Danmark och på kontinenten, där de börjar bli stora och få priser. I Sverige ännu okända. För oss fanatiker är det obegripligt. De har en galen humor som vi älskar, alla älskar den, den är inte vanlig i Sverige, just därför måste den spridas. Den gör mirakel – med sin oförutsägbara ambivalens mellan sorg och hysterisk glädje, ömhet och grövsta vitalitet—och framför allt med sin närhet och kontakt

Kim Nyberg bedriver också en helt egen handklappsvetenskap, vars variationer är oändliga, in till det intimaste, ohörbart och i snetakt.

Violingeniet  NIELS SKOVMAND  försvinner ibland djupt ner i sin djupa känsla och koncentration, en violinens svarta hjälte,  berusad av dess magi. – Från sprödaste ömhet till extatiska vrål.

Vad utsäger denna teater, denna konst, detta uttryck – ?
Att vi, alla, jo, vi  ä r  genier i galna kast, att vi kan gå hur långt som helst i att våga bryta våra fjättrar, livets pålagda räknetyngder, och svinga oss iväg, vart vi vill.

Från Malmö anmäler sig unga gruppen TEATERREPUBLIKEN
med pjäsen  FINANSKRIS Krasch Boom Bang! En dramatisering
av Johan Ehrenbergs Ekonomihandboken – ett ettrigt ungt gäng som rår med att angripa både Media och Marknad, de gör det med skärpt energi och stollighet, som prickskarpt klär av båda parter. Mera sådant!

Till Vildrosfestivalen har vi sökt mer teater men fått ge oss, vi vill spränga genrefestivalandet med flera sorter, alla sorter! Teaterrepubliken följs här av en debatt med ATTAC som bidrar med nytt engagemang. – Underbart att denna vettiga rörelse som växte ut från le Monde Diplomatique och nådde såna höjder också i Sverige – så att de måste halshuggas efter ” Göteborgskravallerna” (styrd mediabeteckning) 2001 – att Attac har hämtat sig och vuxit sig stark igen!
Två mycket medvetna tjejer går i clinch med aktörerna och publiken.

och vår grannartist från Stjärnsund och Smedjan FREDRIK SWAHN,
håller en ovanlig föreläsning med sång och showteknik, ”Lust att Våga”,
som har bredd och djup och lek på en gång, ganska fräscht! Medagerande
publik. Också barn. Och sångerna om sam-och annan levnad låter fint och går hem med aktörens avväpnande klokskap – att inte tynga men ändå säga.

DANSBANAN, Lilla Scenen,

lever sitt eget liv, skapar en egen värld. Ett rum, ett golv, timrade väggar, dunkelt i hörnen.
BORDUN & BOTNIA upptäcker – förbluffade – att de spelat fyra timmar i sträck utan paus medan dansparen virvlat varv efter varv efter varv….
Vaje dag börjar med en konsert:
CLOCKWISE, ANKI WALLGREN BAND,  ZVOK….
Sedan avlöser spelmännen varandra, här kommer LILLA TROMB, och här
AVESTA  SPELMANSLAG……

Jag tror att det som har värde skapar sin egen värld. Så är det med var och en av oss, med det vi skapar, och de verkligheter som uppstår därur, de är kanske inte genast synliga men de påverkar, det är det vi menar med uttryck.

De utvalda banden, artisterna och talarna är inte sig själva nog utan visar en påtaglig riktning, koppling, avsikt med oss, därmed vi med dem, det skapas en utväxling. Självklar, gränslös.
Under en riktig Karneval upphävs alla sociala barriärer. Ingen är högre, ingen lägre. Alla är olika, olika lika.

” Gör nytt!” har varit ledord. Så är Vildrosfestivalen också en stor teater, i betydelsen utväxling av skapelser mellan människor som befriats från regelhängslen och lagstroppar. tre dagars dialogiska handlingar som leder upp till och leder i bevis att det går, vi förverkligar något dittills omöjligt. Var stolt! Du har gjort det! Och du och du! Bevisat att det går att göra, därför går att göra igen! Ju fler som bevisar, ju svagare blir de befästa vagnar och redskap som omger oss dag och natt  med sina absoluta krav och påståenden om vår reglade värld, våra reglade liv.

Claes von Rettig

”De båda fantastiska performancekvinnorna var pricken över i där de gled runt och var ljuvliga”

(AIVA SUSANNE KELDSEN & KARIN  ENVALL)

foto Alva Jo

” En uuuuuuunderbar festival!
Vore också underbart om det blir nästa år också!
Annars åker jag dit med tältet, och tar med mig trumman och gitarren själv och drar en liten truddelutt vid vattnet!
peace puss puss och kram
Louise

”Jag vill tacka för en helt underbar festival.Det spelas alldeles för litet samba på festivaler, men ÄNTLIGEN blev den drömmen verklighet hos er på Vildrosfestivalen.——-
Hoppas att det blir nästa år också, i så fall kommer jag igen om jag så ska kräla hela vägen från Örnsköldsvik.
Sug åt er NI ÄR BÄST! hälsar en Rallare från Örnsköldsvik”
Tomas

”Tack ni underbara fina!

Festivalen/Karnevalen var en härlig upplevelse!

Men vid flera härliga konserter kändes det som om ladans golv skulle ge vika eller att taket skulle rasa in, den känslan förtog lite av dansglädjen.————- Jag ska sprida vackra ord om festivalen och hoppas det blir en ny vildros nästa sommar. Jag bär med mig fina minnen.
Emma, besökare