______________________________________________________________
KONTAKTA OSS: vildrosfestivalen@gmail.com
KONNSJÖGÅRDEN 774 68 HORNDAL
telefon 0226 – 410 40
_________________________________________________________
KONNSJÖGÅRDEN - kulturgård i Dalaskog, en unik mötesplats för människor och kulturer från skilda håll i världen.
Efter kilometer av trånga skogsvägar öppnar sig plötsligt landskapet .
Ljusa lövträd, Konnsjöns slåtterängar och glittrande vatten, och Gården – en stor vacker timmerbyggning från 1800-talet, med härbre och loge, inbäddad i den härligaste trädgård. Redan på 1500-talet hittade svedjefinnar detta paradis. Husgrunder och gamla vårdträd vittnar om människor för längesen.
Gammal kulturmark mitt i vildmarken. Ändå bara en mil ner till Horndal, något längre till Garpenberg och Stjärnsund. Tre mil till Avesta, tjugo till Stockholm.
Här har vi, Margareta Söderberg och Claes von Rettig, som bor på gården, med föreningen Konnsjögården bedrivit en livlig kulturverksamhet i 25 år med sommarkurser, workshops, seminarier, konserter, föreställningar: sång, musik, teater, dans, rytm, poesi……öppen för alla, med pedagoger från många håll i världen.
I ett kvartsekel har vi öppnat upp vårt hem varje sommar för människor till en aktiv gemenskap och social samvaro. Genom åren har många vittnat om upplevelser utöver det vanliga. Det blir en sorts modell – hur livet skulle kunna vara – att vi är sociala - i ett socialt sammanhang.
Vår övertygelse är att varje människas röst är viktig, att vi alla kan, behöver och har rätt att uttrycka oss.
Vi började med Skeppsholmsfestivalen 1977,, en då helt ny form av kulturfestival med kurser och öppna workshops ( ej att förväxla med den betydligt senare Jazz-and Bluesfestivalen). 50.000 människor kom under 11 dagar. Det var en kulturpolitisk milstolpe . Året efter drog vi igång den lokala Söderfestivalen, och kom sen att starta och driva Folkkulturcentrum på Skeppsholmen i i samma anda . Fram till 1996 parallellt med sommarverksamheten på Konnsjögården.
________________________________________________________________
VILDROSFESTIVALEN 2009 & 2010
- här knyts trådarna ihop:
Tre dagar fyllda med folkmusik – Världens musik - från olika länder,
teater,dans,poesi-kopplat med seminarier och samtal i angelägna ämnen
Vi tar Världen till Konnsjön, musiken och dansen, och frågorna om dess framtid, allas vår framtid.
____________________________________________
VILDROSEN
Den Okulturella Kulturtidningen
Tidigare papperstidning, utkommer nu fyra gånger om året som webbtidning. Förutom kurser och evenemang på Konnsjögården, finns här mycket annat att läsa om teater, musik, litteratur, händelser, uppror, aktiviteter….
VILDROSEN ger dig en annan berättelse om världen än den gängse i media.
FINNS NU SOM PDF FIL HÄR PÅ HEMSIDAN!
Tidigare årgångar på www.vildrosen.cjb.net
_____________________________________________________________
är namnet på en ny bok av Claes von Rettig som bl.a. beskriver våra verksamheter genom åren.
500 sidor och 300 bilder. Läs mer om boken under titeln!
_____________________________________________________
VILDROSPRISET
utdelas vartannat år till tre personer, som gör det ingen annan gör. Gör det som är nödvändigt, det som fattas. De ger bränsle åt andra människor. De inspirerar och uppfordrar oss att använda våra röster, ord, rytmer, tankar och erfarenheter. De behövs för att något sant ska kunna växa.
VILDROSPRISET har, genom åren, gått till bland andra:
Maria-Pia Boethius, Miriam Makeba, Britt Edwall, Laleh, Erik Wijk, Claes Eriksson, Maria Kalaniemi, Sara Lidman (postumt) Joan Littlewood, Magnus Bäckström, Ann Charlotte Brobjer…..
VILDROSPRISET 2009
till
Ingrid Eriksson, Skattungbyn
Pelle Lindström, Leksand
Johan Ehrenberg, Stockholm
VILDROSPRISET 2010
till
LO KAUPPI
&
NOAM CHOMSKY
_______________________________________________________
EN LITEN TEXT OM VARFÖR VILDROSPRISET MÅSTE FINNAS:
Vildrosen är alla rosors ursprung och kan växa varsomhelst. Den är sammetsmjuk tröstare och sylvass överlevare.
Vildrosen är motsatsernas blomma, den är kärlek, passion, smärta, skönhet, ömsinthet, glädje, näring, friskhet, styrka; precis som livet när det är som bäst.
Vildrosen drar sig inte för att både blomma glatt och sticka den som försöker klippa ner den, och det är märkligt att en skör, vacker och romantisk blomma så kaxigt kan försvara sin rätt att trivas där den växer.
Vildrosen står för den obändiga kraften som kommer underifrån, skön i sin uppriktighet och omöjlig att utrota.
Katrin von Rettig (som målar Vildrosen)
![]()
![]()
VILDROSPRISET 2010 till LO KAUPPI
Lo Kauppi har av vår enhälliga Akademi utsetts till Vildrospristagare för år 2010.
Lo Kauppi uppfyller med råge de krav som stipuleras: hon gör sådant som ingen
annan gör, som är av avgörande betydelse för människornas framtid .
Sådana var kriterierna för tidigare pristagare typ Maria-Pia Boëthius,
Johan Ehrenberg, Pelle Lindström, Magnus Bäckström… mfl,
Liksom allt som har med vildros att göra, handlar det om uttryck, om vår rätt och förmåga att öppet behandla, formulera, gestalta erfarenheter som är av avgörande betydelse för våra liv, men som hindras av olika slags tabu.
Lo Kauppi har inom teatern och litteraturen lyckats bryta ny (urgammal) mark som få vågat göra i dagens räddhågade uttrycksvärld. Bergsprängardottern som exploderade, är ett sjudande dokument över en utsatt och ursinnig, ja livsfarlig uppväxt, gjord med en hunger, humor och hudlöshet som spränger boksidorna.
Med samma material som grund, en unik kringresande soloteater, där hon bokstavligen med sitt liv som insats gestaltar detta tillstånd med en oerhörd publikkontakt och fantasi.
Denna föreställning plöjer ny mark i vår försiktiga estradkultur, också genom att kombinera självutgivelse med en stark dos av samhällskritik, något mycket sällsynt.
Lo Kauppis ambitioner har också drivit henne in på scenskolan, en svårflirtad arena, som också givit henne tillträde till stora roller och scener, Dramaten och Lars Norén – under bibehållande av sin upprorskraft och verklighetsbild.
Få har klarat detta i hierarkierna som härskar, och deras gränssättningar.
Men sologycklaren Lo Kauppi återkommer, igen i ett nytt område som näranog totalt försummats i landet : Politisk satir.
Den världsunika svenska bristen i detta ämne slår hon sangviniskt ihjäl med sin riksteaterturné Undercover, där hon gestaltar sin wallrafundersökning av den världsomspännande hemliga sekten GSO, Global Sexist Organization.
Med höjdarnamns nämnande dokumenterar hon förekomsten av något som alla vet men inte vågar tala om – den underbara
sexistiska sekt som styr världen, från Vatikanen till Rosenbad.
Satiren är mångskiktad, glad, ursinnig, ovårdad, dräpande och skarp, öppen mot publiken som blir medaktörer.
Ett strålande generöst och lyckat försök att gottgöra vår totala underlåtenhet på dessa områden.
Från detta till en hel föreställning skriven och regisserad av Lo Kauppi, om ett annat förbjudet område, ett vidöppet sår mitt i den svenska förträffligheten – som med ens tvingar hårt selektiva media att se och bekänna, föra ut två gömda verkligheter – kriminalvården och kvinnors behandling.
Pjäsen heter Bergsprängardöttrar och grundar sig på djupgående samtal med interner på ” kvinnofängelset” Hinseberg och i Ystad. De framförs av en kvartett starka skådespelerskor som med Kauppis regi funnit ett eget, rakt språk för detta.
Spelet åtföljs av samtal med Lo Kauppi och publiken.
Vildrosen vill också låta publiken motivera:
”Teater som berör. — Hej Riksteaterna, Lo Kauppi och all duktiga skåespelare! Tack för en oerhört stark och berörande föreställning – Bergsprängardöttrar igår på Pustervik. (Tyvärr kunde jag inte stanna efteråt). Jag anser mig vara en person som är väl insatt i politik och samhällsfrågor med rötter i det revolutionära 70-talet och det inkluderar hur människor, speciellt kvinnor behandlas i våra fängelser. Men det är en sak att att ha förstått något med intellektet, något helt annat att känna sanningen krypa under skinnet och sätta sig kvar där för alltid. Konst måste beröra en på djupet. Du ska inte vara samma människa när du lämnar teatern som när du kom dit. Och jag var omtumlad, skakad och förbannad (på kriminal “vården”) när jag gick därifrån. I förra veckan var jag på ett genrep av Noréns Orestien som redan innan premiären har fått så mycket uppmärksamhet.Han skulle ju berätta om de eviga problemen som också var dagens verklighet: kannibalism, incest, faders- och modersmord, hedersmord, barnoffer (sic!) Det var det tråkigaste jag sett på länge. Jag längtade bara efter pausen så jag kunde gå. Jag var inte ensam om att vara uttråkad och oberörd. Flera personer gick. Utbytte tankar med en vän på kvällen: Jag skrev:”Jaha, dagens verklighet. Och vilka är det som svensken kanske mest förknippar med klaner, uppgörelser med mord, hedersmord för att behålla makten? Muslimer kanske? Jag vill se teater som brutalt klär av våra svenska makthavares spel: kapitalister och medlöparpolitiker. Teatermänniskor blir så insnöade ibland. Dom tror att det de diskuterat och analyserat i veckor ska vara en självklarhet för en vanlig teater publik som jag tror att Folkans publik är. Så slår jag upp GP idag och vad ser jag? Jo. att det är stor skillnad på att vara man och heta Norén och röra sig i de finlitterära rummen och att vara kvinna och heta Lo Kauppi och skildra livet för fyra kvinnor på Hinseberg. Norén får idag en hovsam recension av Tomas Forser som breder ut sig över två sidor med jättestor bild- Lo Kauppi får en enspaltare med liten bild. Dagens verklighet?” – Anna Artén, Göteborg.
”Lo Kauppi for president! — Undercover var det bästa jag sett på länge, kanske någonsin. GSO är metaforen jag väntat på och känslan är: ”Hah, jag visste det! Jag visste att det var så det gick till!”:). Lo Kauppi har oss, publiken, i sin hand och kastar oss enkelt mellan ”hah, jag visste det; via gapskrattet; till sorg och hopplöshet. Och höjdpunkten, när Kauppi i Bibeln rafsar ner det självklara om alla människors lika värde och låtsas som om det faktiskt står där… Frågan väcks; hur kan det komma sig att ingen, under tvåtusen års tid, kommit på att faktiskt rafsa ner det där? Va? – Tack!” – Av: Kristina Bergdahl
![]()
![]()
![]()
VILDROSPRISET 2010 till NOAM CHOMSKY
Dear Noam Chomsky!
You are elected winner of The Wild Rose Price 2010.
The Wild Rose Price is no ”best of”-price, it is simply given to persons or groups
who ”do what no one else does”, in the realm of building a better world.
This year´s Festival will be the 20 to the 24 of July, at Konnsjögården, Horndal, Sweden.
The Swedish independent Wild Rose Organization is, since 1977, working with one aim:
To give people their means of expression – back.– Every child is a genius,
but today every being is forced into expressions which come from authorities, most of
which have crippling effects on us, not creative.
Today — look at the Ship-to-Gaza example — the bulk of humanity is made
hegemonically dependent on news spread through that world News Industry
you could call ”Rupert” or ”Murdoch” (and CNN Fox, etc etc) which have means
to creep into our brains, even subliminally. This has been going on for so long, at least as
long as the Israelian-Palestinian occupation 1947, with its naked origins described by i e
mr. Jappé — a machinery we do not hesitate to depict as a symbol for the censorship
of most of the global news. — The Wild Rose has come to fight this anomality by wide fields
of expressive means — writing, theatre, song, dance, rhythms, painting, in short, we can
say, the total width of the ”Bachtin Carnival”!
You are a Linguist at the Massachusetts University, and of the world — we ardently
follow you in your books, articles and speeches — lately wonderfully given to us
through Democracy Now and Amy Goodman. We admire your hell-bent eagerness
to tell the truth, nothing but… and your ways of doing it, never raising your voice,
always with a very small smile even at the most abominable revelations..
We admire your ability to educate, to spread hidden realities, without which we would
have expired all too soon.– This is also the highest aim of The Wild Rose – let the people
know (like the highly admired Howard Zinn, and no less ML King … ) Tell us, tell them,
tell each other! That is our highest human potential (and that which is most threatened
in this epoch, of fascism — yes like R Reagan´s, Thatcher´s, Bush´s… — and of
borderless, brutal thirst for gold. Mr Chomsky, by your every appearance you bring a
remedy, and a strong one, since truth is the only medicine.
Our yearly Wild Rose Festival has everything in it, from the most serious to the
most carnivalesque! — A strong series of talkers, seminarists, workshops – on
chiefly the themes of this year: Solidarity and Woman´s Power .. — And an equally
strong mixture of chosen world/folk orquestas and singers (Ann Feeney is one this
year from the US, she has it all from Hill and Guthrie til now…), from Gambia, Tunisia,
Paris, Pajala and the Fairie Islands… This total mix is a new context, speaking very
strongly to unaccustomed but open youth — a n d thus to all ages, and kinds, accustomed
or un-! (In Cuba we met a young black student who had a personal writing contact with you
– that is one way). .
If you by chance should read this mail — we tell you we want to send it also by snail
mail, of course. The planned dates to give you the Price – and of course hopefully
give many a chance to listen to you — wow, what a high dream!!! Is it at all realistic=? –
these dates c o u l d, with some work, be replaced by other dates, in that time space.
The Wild Rose Price has been given to many, of course some for you unknown local
”heroes” working in your vein. Among ”world” winners: Miriam Makeba, Joan Littlewood…
(she came to us, happily, in her old age. I was asked to talk at her Wake, together with
Studs Terkel, at her theatre Stratford East, London )
The Wild Rose Movement is a widely spread practical and theoretical exponent for
the message — a culture ressembling that wild essence (in fact, the mother plant of
all roses, we couldn´t live without her!) – with its simple beauty and sharp edges, which
chooses her own birthplace in harsh soils and has roots longer than life…
The place for our Carnival is a free, secluded space in the woods of middle Sweden,
totally undisturbed (every guest is invited to stay several days) with meadows down to
a drinkable open lake, under the heavens. The nucleus is an old Dalecarlia Timber
Farm with a Carnival Society around. ”The most beautiful resistance nest in the world”,
said one Pricewinner, a free writer who has been around (Maria-Pia Boëthius, she
is an ardent admirer of yours)—
This is our first try to reach you. It will not be our last.
..
You are needed!
Claes von Rettig
with Margareta Söderberg
The Wild Rose Festival
Vildrosfestivalen
774 68 Horndal,
Sweden
–0226-410 40
claes.von.rettig@telia.com
vildrosfestivalen@gmail.com
www.vildrosfestivalen.se
