VILDROSFESTIVALEN
22 – 24 juli 2010

SÅ ÄR DEN ÖVER. Den har fladdrat förbi i tiden, men lever kvar i våra sinnen. Det blev en fantastisk festival – igen. Ett varmt TACK till alla som hjälpt till att förverkliga den! Volontärer, Artister och Medverkande och ni underbara Publik!

Vi börjar så smått återhämta oss här i Vildroshuset – Konnsjögården. Förutom den fysiska tröttheten, sömnbristen, all spänning som släpper etc. så ger det också en mental, förvirrande trötthet, att allt detta röriga ”kontorsgöra” alla dessa trådar av måsten som under lång tid ocuperat tillvaron, plötsligt brister ut i en intensiv, vibrerande verklighet. Bollen är i rullning, och den väljer sin egen väg. lever sitt eget liv. Ett liv där massor av människor är involverade och tillsammans skapar en ny värld för några dagar.

Det är så vackert, det är så mycket kärlek, solidaritet och värme mellan människorna.

FOLKMUSIK, VÄRLDSMUSIK, DANSBANA, TEATER, POESI, BUSKSPEL,

WORKSHOPS, SEMINARIER, FÖREDRAG, MARKNAD, SPEKTAKEL…..

Med artister från Zambia i söder till Pajala i norr, från Tunisien i öster till  Färöarna i väster……
Du hittar dem nu under ARTISTER

DEN HÄR FESTIVALEN

Vill vara en mötesplats och en verkstad, ett gemensamt bygge av lust och energi, tankar och idéer, en FramtidsKarneval – hur vill vi egentligen leva?
Valet av artister, talare och pedagoger, utrymme för lek och dans, fritt spel och spontana aktiviteter, möten och samtal om svåra frågor, kontakten med naturen, hemkänslan, förtroende och generositet – allt detta sammantaget gör Vildrosfestivalen unik och nyskapande. Föder idéer och öppnar för en process som fortsätter hos var och en – en annan värld är möjlig!

I väntan på sommaren – några glimtar från Vildrosfestivalen 2009:

.

_______________________________________________________________

EN NY FESTIVAL ÄR FÖDD!

En liten rasande en – kaxig och stolt sticker den upp. Utmanar det etablerade, siktar mot stjärnorna direkt. Mitt i vilda Bergslagsskogen!

Musiken dansar sig in i din kropp, sången lyfter himlen,  gungande rytmerna rullar ut över tysta skogar och vatten,  eldarna glimmar, marknadstältens dofter och ljus, teater, spektakel, röster och skratt i mörkret. Framtidens Tält, kampen för Moder Jord. Motståndskarneval! Tältplats på Konnsjöns ängar, morgondopp i orörd sjö, frukost i gräs, vandring i skog, möten och samtal och dansa!  dansa!  dansa!  till Världens Musik!  Vildrosfestivalen måste du bara uppleva.  Hjärtinnerligen välkommen!

VILDROSEN står för den obändiga kraften som kommer underifrån
skön i sin uppriktighet och omöjlig att utrota.

VILDROSPRISET   2010 till  LO KAUPPI

Lo Kauppi har av vår enhälliga Akademi utsetts till Vildrospristagare för år 2010.

Lo Kauppi uppfyller med råge de krav som stipuleras: hon gör sådant som ingen

annan gör, som är av avgörande betydelse för människornas framtid .

Sådana var kriterierna för tidigare pristagare typ Maria-Pia Boëthius,

Johan Ehrenberg, Pelle Lindström, Magnus Bäckström… mfl,

Liksom allt som har med vildros att göra, handlar det om uttryck, om vår rätt och förmåga att öppet behandla, formulera, gestalta erfarenheter som är av avgörande betydelse för våra liv, men som hindras av olika slags tabu.

Lo Kauppi har inom teatern och litteraturen lyckats bryta ny (urgammal) mark som få vågat göra i dagens räddhågade uttrycksvärld. Bergsprängardottern som exploderade, är ett sjudande dokument över en utsatt och ursinnig, ja livsfarlig uppväxt, gjord med en hunger, humor och hudlöshet som spränger boksidorna.

Med samma material som grund, en unik kringresande soloteater, där hon bokstavligen med sitt liv som insats gestaltar detta tillstånd med en oerhörd publikkontakt och fantasi.
Denna föreställning plöjer ny mark i vår försiktiga estradkultur, också genom att kombinera självutgivelse med en stark dos av samhällskritik, något mycket sällsynt.

Lo Kauppis ambitioner har också drivit henne in på scenskolan, en svårflirtad arena, som också givit henne tillträde till stora roller och scener, Dramaten och Lars Norén – under bibehållande av sin upprorskraft och verklighetsbild.
Få har klarat detta i hierarkierna som härskar, och deras gränssättningar.

Men sologycklaren Lo Kauppi återkommer, igen i ett nytt område som näranog totalt försummats i landet : Politisk satir.
Den världsunika svenska bristen i detta ämne slår hon sangviniskt ihjäl med sin riksteaterturné Undercover, där hon gestaltar sin wallrafundersökning av den världsomspännande hemliga sekten GSO, Global Sexist Organization.
Med höjdarnamns nämnande dokumenterar hon förekomsten av något som alla vet men inte vågar tala om – den underbara
sexistiska sekt som styr världen, från Vatikanen till Rosenbad.

Satiren är mångskiktad, glad, ursinnig, ovårdad, dräpande och skarp, öppen mot publiken som blir medaktörer.
Ett strålande generöst och lyckat försök att gottgöra vår totala underlåtenhet på dessa områden.

Från detta till en hel föreställning skriven och regisserad av Lo Kauppi, om ett annat förbjudet område, ett vidöppet sår mitt i den svenska förträffligheten – som med ens tvingar hårt selektiva media att se och bekänna, föra ut två gömda verkligheter – kriminalvården och kvinnors behandling.

Pjäsen heter Bergsprängardöttrar och grundar sig på djupgående samtal med interner på ” kvinnofängelset” Hinseberg och i Ystad. De framförs av en kvartett starka skådespelerskor som med  Kauppis regi funnit ett eget, rakt språk för detta.
Spelet åtföljs av samtal med Lo Kauppi och publiken.

Vildrosen vill också låta publiken motivera:

”Teater som berör. — Hej Riksteaterna, Lo Kauppi och all duktiga skåespelare! Tack för en oerhört stark och berörande föreställning – Bergsprängardöttrar igår på Pustervik. (Tyvärr kunde jag inte stanna efteråt). Jag anser mig vara en person som är väl insatt i politik och samhällsfrågor med rötter i det revolutionära 70-talet och det inkluderar hur människor, speciellt kvinnor behandlas i våra fängelser. Men det är en sak att att ha förstått något med intellektet, något helt annat att känna sanningen krypa under skinnet och sätta sig kvar där för alltid. Konst måste beröra en på djupet. Du ska inte vara samma människa när du lämnar teatern som när du kom dit. Och jag var omtumlad, skakad och förbannad (på kriminal “vården”) när jag gick därifrån. I förra veckan var jag på ett genrep av Noréns Orestien som redan innan premiären har fått så mycket uppmärksamhet.Han skulle ju berätta om de eviga problemen som också var dagens verklighet: kannibalism, incest, faders- och modersmord, hedersmord, barnoffer (sic!) Det var det tråkigaste jag sett på länge. Jag längtade bara efter pausen så jag kunde gå. Jag var inte ensam om att vara uttråkad och oberörd. Flera personer gick. Utbytte tankar med en vän på kvällen: Jag skrev:”Jaha, dagens verklighet. Och vilka är det som svensken kanske mest förknippar med klaner, uppgörelser med mord, hedersmord för att behålla makten? Muslimer kanske? Jag vill se teater som brutalt klär av våra svenska makthavares spel: kapitalister och medlöparpolitiker. Teatermänniskor blir så insnöade ibland. Dom tror att det de diskuterat och analyserat i veckor ska vara en självklarhet för en vanlig teater publik som jag tror att Folkans publik är.  Så slår jag upp GP idag och vad ser jag? Jo. att det är stor skillnad på att vara man och heta Norén och röra sig i de finlitterära rummen och att vara kvinna och heta Lo Kauppi och skildra livet för fyra kvinnor på Hinseberg. Norén får idag en hovsam recension av Tomas Forser som breder ut sig över två sidor med jättestor bild- Lo Kauppi får en enspaltare med liten bild. Dagens verklighet?”            –  Anna Artén,  Göteborg.

”Lo Kauppi for president! — Undercover var det bästa jag sett på länge, kanske någonsin.                                                GSO är metaforen jag väntat på och känslan är: ”Hah, jag visste det! Jag visste att det var så det gick till!”:). Lo Kauppi har oss, publiken, i sin hand och kastar oss enkelt mellan ”hah, jag visste det; via gapskrattet; till sorg och hopplöshet. Och höjdpunkten, när Kauppi i Bibeln rafsar ner det självklara om alla människors lika värde och låtsas som om det faktiskt står där… Frågan väcks; hur kan det komma sig att ingen, under tvåtusen års tid, kommit på att faktiskt rafsa ner det där? Va?  –  Tack!”            –  Av: Kristina Bergdahl